jag hade lovat mig själv att jag inte skulle falla på dig igen, men fan jag klara inte ens av att lova mig själv en sak.

när jag ser dig lycklig sjunger de inom mig, men de gör så ont att se dig med andra.

hur ska jag kunna säga nå till dig ? 
det går inte och jag hatar mig själv för det.

om jag skulle våga säga något till dig skulle jag få ett svar.

folk säger att de går rykten att jag redan har svaret på frågan, men ett rykte jag kan inte tro på ett ryckte.

jag måste hörs de från dig ingen annan.

vem ska jag prata med, de finns ingen jag kan förklara för.

den ända som förstår vad jag skulle mena är du.

för de vet jag, så väl känner jag dig.

de är dig jag har kunnat pratat med när de varit nå.

mina tårar rinner ner för mina kinder.
jag vill inte förstöra fler av dina kvällar, även fast du säger att jag inte gör de.

din röst får mig att känna mig trygg, din lukt är luften jag andas.

men tanken till att allt skulle förstöras gör ondare än något annat.
jag har dig som vän, istället för inget alls...

jag kommer alltid älskar dig, du är den finsate som finns du har allt de där alla önskar sig.